Vilket lik.
Vilket lik.
Båten Brandy införskaffades för en mycket oansenlig summa. Brandy visade
sig vara i ett skick som fick en att fundera på att bränna upp skiten,
men båten hade ett intressant trimaranskrov som verkade borga för väsentliga
hastigheter. Det första som gjordes med Brandy var att lägga henne på rygg
och gå lös med en lamellslip till vinklelslipen för att få bort gammal färg
och krackelerad gelcoat. Steg 2 var sedan att skära upp hålen i skrovet så att
friskt material tittade fram. När skrovet var färdigslipat var det bara att
sätta igång å plasta.
Plast är kul!
Efter att för första gången jobbat med plast inser man hur kul det är.
Det är inte bara roligt för att man blir snurrig i skallen av poyestern
utan skyddsmask, utan även att man kan skapa otroliga skapelser mycket
enkelt. Grundprincipen med plast är att man skaffar sig grundmatrisen
som är tex. polyester eller epoxi och bindeväv som tex. glasfiber,
kolfiber eller lin. När man sedan skapar sitt matarial är
det bara att blaska på rejält med matrismaterial och varva med fiber.
För starkare konstruktioner gör man ofta sk. sandwich material. Vad är
då denna smörgås? Jo, det är helt enkelt en blandning av plast/fiber
och ett lätt material. Ett sandwich material är alltså
en form av "kontinuerligt fackverk", som är mycket lätt och otroligt
stark i förhållande till sin vikt.
Eftersom man är sjukligt snål blev det polyesterplast och glasfibermatta(300g/m2)
för min del. Lappar med glasfibermatta skars ut och kletades fast på skrovet
där stora hål och sprickor fanns. Mindre sprickor fixades med hemgjort spackel.
Spackel är nämnligen inte annat än polyesterplast utblandad med talk, vilket
är bra att ha i åtanke när man köper plastic padding för dyra pengar. Blandar
man sedan i lite glasfiberflock i sitt spackel så har man plötsligt fått
glasfiberspackel.
Lamellslipen hade visserligen gjort ett bra arbete med att ta bort imperfektioner
från skrovet, men hade samtidigt lämnat ett yta efter sig som snarast liknade
ett månlandskap. Det var alltså bara till att blanda rejält med spackel och
bredspackla skrovet och slipa och slipa och slipa...........................
En manuell bandslip, införskaffade efter inrådan av en
polare som brukar fixa gamla bilar. Med facit i hand skulle naturligtvis en
maskinell bandslip införskaffats. Men å andra sidan fick man lite motion som
vissa belästa påstår är sååå nyttigt.
Efter ett par veckors slit på kvällar och helger var det dags att ersätta den
gelcoat som jag slipat bort. När en plastbåt tillverkas kliner man in en form
med gelcoat och sedan börjar man varva glasfiber och polyester i vanlig ordning.
Gelcoaten härdar sedan den blivit isolerad från luftens syre. För att få
gelcoaten att härda mot atmosfären tillsätts paraffin i gelcoaten och för att
komplicera tillvaron ytterligare kallar man det sedan för topcoat. Topcoaten
slipas sedan i steg med olika grovlekar på slippaper, tills kornstorleken blir
obefintlig. Efter slipiningen poleras sedan topcoaten till en blank och fin yta.
Naturligvis var detta aldeles för jobbigt så en supestark lack (polyuretanlack)
fick stå för fin ytan efter att ha nått ner till 300 papper. Polyurutan lack ska
av någon anledning inte användas under vattenlinjen, men då Brandy ska förvaras
på trailer lackades skrovet ändå. Hittils har inga problem upstått.
När skrovet lackats vändes Brandy på rätt köl och ovansidan fick en liknande
behandling som botten fått. Nu var det dags att skaffa en rova som kunde sätta
rejäl fart på Brandy. Efter mycket funderningar ansågs en 4-takts motor det
idealiska valet. En fyrtaktare är svindyr så det var att leta runt efter ett
prisvärt alternativ. Båten vägde c:a 150 kg så 50hk kunde kanske bli lagom.
Det fick bli en Mercury.
Motorn så lite tung ut 107 kg så två förstärkningsben
monterades mot akterpegeln för extra stadga.
Nu är hon körbar, Brandy. Klar lär hon väl aldrig bli.
Brandy går som ett skott men motorn varvar ut direkt så en propuls hade inte
varit fel. Funderingar på en targabåge finns oxå. Vi får väl se.
